Norrländska Korrespondenten – 27 december 1862, sida 2

PTända. (Stockbolmsstycke af Nepomuk.) (Forts. fr. n:o 100.) Åke återwände snart till Stockholm med vit fifflast, uppwaktade sin älskade och försåg huset rikligen med aborrar och gäddor och allt läckert han kunde taga ur sin åker, såsom han kallade hafwet. Detta upprepades hela hösten flera gånger, han lärde allt: mer att beundra Annas goda egenffaper och wann sjelf alltmera hennes kärlek, gubbens medhåll och aume mans bewågenhet; men ännu drog hon ut på tiden. En afton fort före jul futto herr och fru NY: ning tillfammans fom mwanligt, gumman stickade på en strumpa och gubben rökade på en pipa Hoppet. Anna war utgången, för att få betaldt för ett dussin färdigsydda nattrockar. — Gutskelof, fade gubben, wi äro ändå bra lykliga! Jag känner mig i dag så frisk och nöje; du är också nöjd med allting och alltid alad. Du ser så söt ut; ditt prestbetyg måste wara rasande skrifwet, vitt ansigte i att du bara är 30 år. Tycker du det, det fägnar mig innerligt; bu fortfar att alltid wara lita öm mot min, eller rättare sagt, du blir ömmare för hwart år. Jag tror icke att en adelsman skulle gjort mig lyckligare. Ack, att wår stackars dotter finge en lika god man! — Tror du ide att Lundberg skall bli det? — Det hoppas jag, men har ingen säkerhet. Så länge hon är ung och wacker, så skall han wäl wara