ningen och stå der osktyddade oh mapenlösa, och ett nålstygn sårar oss då djupare än det skarpaste fwärd på lifwets tummelplats. Om wi alltid betänkte detta och mindre gäfwe efter för wår ögonblickliga sinnesstämning och fästade mer afseende på bem, fom genom blo: dets och wänskapets band äro förenade med of, huru många heta tårar, hur många mörka stunder skulle wi icke då kunna bespara dem, och oss sjelfwa se mången bitter förebråelse, fom sträcker fig bortom grafwen. Det är of ett myde: plågsamt minne, att nödgas erinra of utbrott af häftighet och owänlighet i lif: wet mot dem fom gått hädan; i denne tanke ligger något oförsonadt, fom mit hwarje återblick mot det förflutna fyller wårt öga med sjelfförebråelsens tårar Må wi aldrig glömma detta, utan hwarje gång wi känna owänlighetens känsla rör sig i wärt hjerta alltid låta ljuda i wåre öron rösten från det evangelium, son säger: Salige äro de fridsamme, ty d skola kallas Guds barn.