inbillade säkerhet. Under täckmanteln af att ingifwa den nnga flickan en högre werldsåskådning och befria henne ur de dåraktiga fördomarnes band, lyckades han innästla fig i hennes förtroende och flutligen upptända en passion, fom lemnade henne helt och hållet i hang wåld. För hållandet doldes omsorgsfullt för föriäldrarna, och när följderna hotade att blifwa alltför synbara, uppdigtades en bjudning för dottern till några bekanta eller slägtingar på landet. Flickan reste från föräldrahemmet, men ide längre än till sin älskares boning i en annan del af staden. Genom en mängd intriger lydades man bedraga föräldrarne, och tiden för hennes nedkomst nalkades. Oro, inge slan och samwetsqwal, som lättare anas än beskrifwas, förföljde den arma flickan, och när slutligen kroppsplågorna förenade fig med själens lidande, kunde den froppåliga organismen ide längre motftå; hon dukade under för plågorna och försonade sitt felsteg med döden. Man hade nu wäntat fig att hennes samwetslöse förförare ffulle förföft att få förfigtigt, fom möjligt, meddela föräldrarna den fafande fulla nyheten om deras barns död, men i stället — så berättas det, fästän en dylik råhet låter otrolig — kommer första underrättelsen om hwad som stett ge nom flickans lif, fom hembäired till föräldrarna. Den scen, fom härwid uppstått i hemmet, skall warit hjertskärande och slutats dermed, att modren, fom wanjinnig, afförts till dårhufet.