Norrländska Korrespondenten – 6 december 1862, sida 2

tarne å Jemtlands kommunilationsled Thor och Frej i gång, denna sistnämnde å sjö, belägen 1496 fot öfwer hafwet. Storsjön är ännu till större delen isfri. Cljest ha wi godt slädföre och en liten winter om 5—I5 graders köld. Sundswall den 6 December. J går försiggick härstädes afl. tofferdikaptenen Nordströms begrafning med särdeles högtidlighet. Processionen war den talrikaste wi här sett, och utgjordes af både damer och herrar. Fordfäftningen och likpredikan i kyrkan förrättades af stadens pastor, fom derwid i korthet tecknade den aflidnes utmärkta förtjenster om det samhälle han tillhörde, jemte re: flektioner öfwer de frommas wandring genom tidens pröfningar till ewighetens fröjd och salighet. — Ångfartyget Gustaf II Adolf, fom den 3:dje dennes afgick från Stockholm med full last, ankom wälbehållet hit i går afton, och lade till wid Enhörnins gens grop i stadens närhet. Att göra en resetour på sjön under en sådan skarp köld som wi de sednare dagarne haft, är ingen lätt sak; och kunna wi icke annat än lyckönska såwäl kapten som besättning till dess lyckliga återkomst under de fär kerligen högst swåra ansträngningar fom denna resa medfört. — Inom fabritgoch handtwerksföreningen i Ystad har ett förslag blifwit utarbetadt till bildande af en jjukbjelpsoch begrafningskassa för arbetare. Emot en afgift till kassan af endast 10 öre i weckan kommer hwarje delegare att wid inträffande sjukdomsfall erhålla ett understöd af 2 rdr i weckan under det fjutdomen warar, och wid hans död erhåller sterbhuset 20 rdr i begrafningshjelp. — Från Helsingborg skrifwes den 29 Okt. af en sjöfarande: Under hela resan genom Nordsjön har företett fig en forglig syn, genom fartyg fom förlist å de engelska kusten omgifwande bankarne, samt spillror och wrak af förolyckade fartyg, som öfwerallt möttes. J Aftonbladet läses: Frangmännen anse sin domstolsorganisation wara den bästa i werlden, men följande sorgliga rättegångshistoria tyckes bewisa, att allt ej är så bestäldt i detta afseende, som det borde wara, och isynnerhet wäcker det werklig häpnad att erfara, huru det tillgår i wissa franska fängelsers ran: sakningshäkten. En gift qwinna, wid namn Gardin, blef d. 13 Augusti 1861, hufwudsakligen på grund af egen bekinnelse, dömd såsom fadermörderska till 20 års tutthusstraff (dödsstraffet för: vandlades till detta straff i anledning af förekomna mildrande omständigheter). Emellertid blefwo sedermera de twå mertiga mördarne upptäckta och dömda. Den första domen har således måst upphaf: vag. Af det derförinnan med ven offylvigt dömda anställda förhöret finner man, tt hennes bekännelse, fom utgjorde huf: vutdffälet för hennes fällande, på äkta nedeltidssätt blifwit henne aftwingad ge: