Norrländska Korrespondenten – 3 december 1862, sida 2

Omsider ha wi då anlednina förmoda att wintern på fullt allwar ämnar in: ställa sig Sedan förra weckan hafwa wi i Medelpad haft att alädia oss åt ett slädföre, wida öfwer wåra förmäntnins ar om också en smula under wåra önskningar. Huruwida detta före, som i så wäfendtlig mån underhielpt trafilen på wåra landswägar, fortfarande kommer att stå bi, är doc temmeligen problematiskt; ty knappt har Bore ena natten skakat ett qwarters djup snö ur pelsen, förrän Jupiter Pluvius dagen derpå war rit framme och skämt ut sig. Emellertid, och i förlitande på beftåndandet af det en gång ypperliga slädföret, hafwa forbönder från östan och westan och nor: dan och sunnan warit synliga i hela far ravaner efter landswägarne, företrvädegwis efter den westra från Sundswall. Då man nu tar betraktande såwäl war ru: som persontrafilen efter denna led — en trafik, hwarom man kan bilda sig ett begrepp, då mi nunna att från gäftgifwaregårdarne inom ett af Medelpads westra länsmansdistrikt utgå wanligen 400 a 450 hästar i månaden, warutrafiken oberäknad, — få fan det ide an: nat än förwåna en och hwar, att frå gan om en förbittrad kommunikation med Jemtland på sednare tider, om ej rent af legat nere, åtminstone temmeligen lamt och likgiltigt behandlats. Ja, man skulle werkligen börjat misstänka att hon, som så många andra barn i Sundswall och trakten derikring, fått messlingen och saligen afsomnat, om wi icke bestämdt hade oss bekant att hon af en och annan ännu med ömhet omhuldas. Utom den