men wid söretagandet af wittnesförhöret skall jag gifwa herr presidenten swar på frågan. Presidenten ställde ännu några obetydliga frågor till den anklagade, derpå skred han till företagande af wittnesförhöret. Enkan Rother, den bestulna, måste först framträda. Hennes stränga blick antog ett fiendtligt uttryck, då hon satte fig på wittnesbänken. — Berätta hwad fom är er bekant om stölden, uppfordrade prefidenten henne. — Hon swarade med hög och säker stämma: Jag förwarade i secretairen, fom står i mitt wanliga boningsrum, mina penningar. Secretairen är olåst då jag är i rummet och war äfwen olåst på aftonen då stölden begicks och min syster war der. Jag Höll henne för ärlig. Hon hade samma dag ankommit, ty jag wille taga henne till mig of medlidande och hon skulle haft det bra hos mig Då jag fednare på aftonen återfom till mitt rum och händelsewis fåg efter i fe cretairen, förnam jag att en summa af 300 thaler felades mig. Zag hade blifwit bestulen på dem. Min syster tillstod stölden. — Hade ni flera penningar liggande i i fecretais ren? frågade presidenten. Ja? — Huru mycket? — Ungefär 5000 thaler. — Ni är rik? — Ah ja, jag är icke fattig. — — Man stattar er förmögenhet till aldraminst en half million thaler, — Zag tror ide, att min wittnesed förpligtar mig till uppgifwandet af min förmögenhet. ppgifwe (Forts.)