i en societet. Jag wille just nu företaga en utfart. En half timmas wäg härifrån är en badort; det är i dag der konsert, och du skall ledsaga mig dit. Wagnen fan wänta en fjerdedels timma; emellertid kläder du dig. Henriette hade blifwit förlägen. — Du är mycket god, kära fyfter, men — men — Fru Rother skrattade. — Du har mil ingenting att kläda dig med? — Sanningen att föga, nej. — Jag har sörjt för dig. Mina kläder före mitt enkestånd — jag kan likwäl icke widare bära dem nu — har jag undanlagt för dig och låtit omändra så, att jag tror dem funna passa för din figur. Kams marjungfrun skall gå med dig på din kammare och hjelpa dig. Kläd dig fort Skulle något ide passa eller fitta wäl, få — du fan ju fielf sy och göra mos desaker, — skola wi snart blifwa färdiga dermed. — Hon ringde på fin kammarjungfru och meddelade denna de nödiga befallningarne. — Men gör dig rätt wacker, ropade hon till fy stern. — Wi komma wid badet i mycket förnämt säällskap. Men ögonblickligen tycktes hon hafwa liksom crfarit på en gång ett stygn i sitt hjerta. — Hon är ju wacker, sade hon för sig sjelf, blickande efter den fina, behagliga gestalten, som i detta ögonblick lemnade rummet och wid utgåendet kastade på henne ytterligare en wänlig, tacksam blick ur sina fromma, blå ögon. — Hon är mwerkligen wacker, och hon skall bestämt bära den blå klädningen, i hwilken han fåg mig för första gången. Men — Hon trädde fram för en spegel och såg veri full komligt sin sköna, yppiga gestalt, sitt ännu i friskaste