Norrländska Korrespondenten – 15 november 1862, sida 2

riette? Redan glädjen öfwer den rika systerns godhet styrkte henne, och då hennes treåriga tjenstetid hade uppnått sitt slut, war hon uppblomstrad till en fullt utbildad jungfru, fastän med ett blekt ansigte, dock med fmidiga former. Systern höll äfwen det löfte, fom hon gifwit. Hon skref till Henriette, att denna skulle komma till henne, så skulle hon widare sörja sör henne. Respenningar skickade hon äfwen. Henriette, den stackars sömmerskan, hade anfommit till fin syster, fru Rother, en af de rikaste fruarna i den stora handelsstaden. Hon war just då sintton år gammal. Den äldre systern räknade 25 år. Fru Rother hade blifwit enka för 114 år sedan och hade just samma dag fom den yngre systern ans kom, aflagt det sista stycket af sin enkesorgdrägt och wisade sig i rik elegant toilette. Hon war i begrepp att resa ut och wäntade på wagnen. Då inträdde den fattigt klädda flickan till henne i den prunkande bondoiren. Hon inträdde rädd, dar: rande och blekare än manligt, till den af fin rikedom stolta systern. Hennes meka och tacksamma hjerta frame pressade en ström af tårar ur hennes ögon och förde henne till systerns bröst, hwilken redan mar och ännu mer will blifwa hennes wälgörarinna. — O, min lära, kära Charlotte, Huru mycket är jag dig icke tacksam för all den godhet, som du wisat mig! Jag skall derföre alltid wara dig lydig och trogen. Fru Rother, egarinna af en half million, hade för fin syster måhända utgifwit 20 thaler. Hon blef emellertjio mycket rörd, och under denna sin rörelse hade hon ett ädelmodigt infall. — Du har ju blifwit rätt stor och wacker, min kära Henriette, och man behöfwer icke blygas för dig