Norrländska Korrespondenten – 15 november 1862, sida 2

fia sjelf, på fina fläder, på inredningen af fin må ning, på fina etipager, på stora sällskaper och dylikt, men sparade destomer i allt annat, och wille ingen ting göra för sin syster. Så war den fattiga Henriette Grone mid fjorton års ålder öfwerlemnad åt sig sjelf och antog för sin lifsberanning plats hos en sömmerska, fom tillika war den lilla stadens modehandlerska. Hon fick lära både att sy och göra modesaker, derföre måste hon taga anställning på tre år, under hwilken tid hon ice be tem annat än sitt underhåll och fin matmeders aflagda kläder. Det är för en fattig flicka ett swårt och surt bröd att wara twungen att för annat solt göra wackra fli. der och sköna modesaker. Den arma Henriette war dessutom äfven wid denna tid i tillwexande och myc tet klent byggd. Hennes förmyndare skref derföre till den rika fru Rother, att det arma barnet helt och hållet förstörde sig genom det trägna arbetet, och önskade att den rika systern måtte göra något för henne, att hon måtte finna någon annan utlomst. Men den rika systern mente, att barnet måste först uppfylla kontraktet med fömmerskan, emedan det wore en samwetssak att bryta em öfwerenskommelse. Härwid måste gifwas att på, att ingen menniska åberopar sig mer på sitt samwete, när det kommer an på att wara twungen att utgifwa penningar, än rikt folk. Emellertid utlofwade den rila frun att, efter förloppet af de tre åren, antaga sig fin goda syster och utsatte genast för henne en thaler månadtligen, hwarföre hon, till styrkandet af sin hälse, skulle köpa sig något dertill tjenligt. Hwem hade derföre kunnat wara tacksammare än den anspräkslösa, förnöjda Hen