Norrländska Korrespondenten – 12 november 1862, sida 3

Aro icke både rike och fattiga lika berättigade till jordens be: fittning? (Slut fr. föreg. N:r. Afbrytande dessa reflektioner, tillåter man sig att tasta en hastig blick till Lappmarken, — denna widsträckta provins, fom inom fina gränsor har omät: liga sträckor odlingsmark, men alldeles otillräckiga och jemförelsewis med de widsträckta odlingsfälten ide motfwarande arbetskrafter. Redan mer än ett halft århundrade tillbaka antogs vet såsom en obesticklig fak, att de utom byalagen lig: gande widsträckta kronoskogarne skulle ins om en ide få aflägsen tidpuntt blifwa afmätta och, efter fig Yppande tillfällen till odling, anwändas till nyhemmans anläggande, samt landet sålunda blifwa mer od) mer uppodladt och ett fruftgifmande samt ordnadt jordbruk gå i jemnbredd med flere andra induftrigrenar, hwilka här erbjuda fia. Men huru förs håller det fig med nyhenunang anläganingar och landtbrutewäsendet i denna ort? Nyhemmans anläggningar äro nu för tiden ganska få, ehuru tillräckliga kigenheter dertill gifwas, — och ännu färre siro de, fom fortsättas och fullbordas med behörig drift. Under det nu rådande förhållande, der förut olända Åfigter i detta hänseende tyckes hafwa gjort fig gällande och med den anministration, hwaraf landtkulturen i Lappmarten är beroende, eger man föga förhoppning om någon särdeles gynnsam framgång med nyYbygges-anläggningar, hwilfa ofta blifwit af länsstyrelsen utan något grundadt skäl afslagna, i anledning af anförs va protester af angränsande åboer, utan afseende på att de lägenheter, hwilka pretenderats till anläggningen, warit både odisponerade och till ändamålet otillräckliga. Man har trott fia hos denna auttoritet finna någon inkonseqvens mid afgöranset af nybygges anläggningsfrå