ställningar gifwes det öfwerallt och bland alla samhällsklasser. ÅÄfwen det lilla barnets goda böjelser och själsförmögenheter bedömer man manligen alldeles oriktigt, i det de nästan utan undantag betraktas fom tecken till medfödd talent eller medfödda anlag, utan att man tänker, under hwilta förhållanden det ena eller andra barnet lefde, när man blef uppmärtjam på def fapaciteter. Forskar man härefter, få skall man säkert finna, att i barnets första lefnadsår ha sådana momenter inwerkat, fom warit egnade att utweckla dess få kallade talenter. Utan twifwel har menniskan det i sin makt att uppfostra ett barn till något utmärkt; men man måste då också ha detta för ögonen under hela uppfoftringsprocessen alltifrån barnets födelse. Hwarmed börjar man nu att bortskämma barn, eller huru inledes den dåliga uppfostran? Med något fom anses myc: tet oskyldigt eller till och med förtjenftfullt, det ständiga kringbärandet på armarna, gungandet, waggandet, söfwandet och isömnsjungandet. Äfwen det minsta barn wänjer sig wid dessa rörelser, så att det skriker när det sedan icke kommer i åtnjutande deraf. Då nu barnets an: höriga eller uppfostrarinna genast söka stilla den lille genom att gunga honom på armarna etc., få lärer den späda mens niskan få småningom att genom skrik få sin åtrå uppfylld, att sätta igenom sin wilja, och blir på det sättet egensinnig och halsstarrig. Låter ett skrikande barn endast lugna fig medelst smekningar, bä rande på armarna etc., så har man ett säkert bewis på att det redan är bort: skämdt, och man måste då söka att få snart fom möjligt wänja det af med den: na skadliga och farliga owana, äfwen om dertill numera skulle behöfwas en smula aga. — Det ware härmed hwarje mo der sagdt, att orsaken till ett ide bort: ffämt, friskt barns skrik härrör, antin: gen af behof af näring, och vå hjelpes det genom att gifwa det sådan; eller ver: af att barnet ligger kallt eller wått, och vå erfordras blott ombyte med rena, torra och warma kläder; eller af luft: samling i inelfworna, och då bör man af en läkare lätt få vet medel fom gage nar. J intetdera fallet tjenar bärande, gungande etc. till någonting. Men de allraflesta barn skrika af wanart, i följd deraf att de redan äro bortskämda. Man bör befinna, att menniffan i fitt lifs första period, innan hjernan blifwit tillräckligt päwerkad af intryck genom fins nena och wäckt till fullkomlig wertfams bet, lefwer få gort fom utan medmwetande och att alla rörelser, få wäl fom fjelfwa skrikandet, äro rent automatiska. Först småningom utbildas känslan af behag och obehag, i vet nerver och hjerna jemt emot: taga intryck utifrån. Denna känsla utbildas således genom öfning och wana. Det dröjer temligen länge innan barnet lärer att åtskilja de särskildta intrycken. Sjelfwa modersmjölken måste någon tid ha flutit öfwer dibarnets tunga, innan det finner den behaglig; till att börja 1