Om menniskans uppfostran i de första lefnadsåren. Till Mödrar och Uppfostrare af prof. Bott. Så godt fom hwarie wanart, fom man finner hos ett barn, är det bibringadt genom uppfostran, och blir den fullwur: ua menniffan en gång förbrytare, få har man i allmänhet att söka anledningen dertill i barnets dåliga uppfostran i def tidigare år. Wanligen antager man, men högst orätt, att en menniskas egentliga uppfoftran förft tager fin början med skolåren, och man fäster ingen wigt wid behandlingen i de första barndoms: åren, fastän i sjelfwa werket dessa just äro de allrawigtigaste och för hela Lif: wet bestämmande, enär den moraliska grundwalen lägges hos menniskan unge far från def fjerde till dess sjunde Ief nadsår. De flefta föräldrar tro fig def wärre ha uppfyllt fina pligter fom upp: fostrare, när de blott skicka fina barn i skolan, utan att befinna, att der fan wäl deras förstånd utbildas, men att der