De båda drottningarne famt prinfesds san Lowisa med, deras uppwaktningar åsågo ceremonien från en särskild plats på läktaren der platser äfwen woro re serverade för diplomatiska kårens medlemmar. Sundswall den 25 Oktober. Genom under twänne somrar fortsatt gräfning har östra kyrkplanen kommit i det miserabla skick att den, i anseende till flere der befintlige fallgropar, ej utan wåda fan passeras, och äfwen om Lyc fan står dem djerfwom bi wid pagferans vet, återstår dock alltid den fula anblicfen af en i kyrkans grannskap belägen plats, fom få länge warit öfwerlåten åt vandalisk behandling, att den synes Hafs wa förlorat sitt hederwärda både namn och utseende af en kyrkplan. Det torde således wara tid att tänka på någon förändring i detta förhållande, denna misshandling af en förut wacker och märdig kyrkans omgifning. Initiativet dertill har oc redan utgått från församlingens kyrkoråd, fom till sockenstämma hänskjutit frågan om platsens förfättande i det läge, fom på ett wärdigt sätt motswarar dess ändamål; och torde fåleledes frågans afgörande snart wara att motse. — Jtisdags uppfördes å theatern här: städes Syrsans dotter, skådespel i fen after af den kända firman Bird-BPfeiffer. Hwad man än må säga om det fentimentala och werkligt rörande i skådespel af denna art, få lemna dock de ädla farattärerna och ven sedliga tendensen ett bez hagligt intryck; och då det på scenen fram ställes med wärma oc fann pathos, hwad under om man gerna fer det om igen? Man påminne sig några scener mellan gamle soldaten (hr Åhman) och hans fosterson (hr Brandt), efter den unga flickans (m:lle Magnusson) strid mellam fin kärlek och fin pligt att hålla ett för: hastadt löfte, — och säkerligen lärer man ej neka, att wackra tankar woro wackert framställda. Wi wilja derföre wisst icke påstå att stycket är något estetiskt mi sterwerk eller att utförandet war öfwer hwarje anmärkning. I fednare affeens det må nämnas, att komparsernas uppförande wid wåldet mot gamle foldaten war för mycket stojande och saknade den takt och det lagom, man will finna på scenen, der allt, äfwen det hwardagliga, måste i wiss mån idealiseras. Äfwen scenen har sitt decorum, ofta ömtåligare än allmänna lifwets. Kunde icke också den triviala, färglösa, intetsägande dan: fen, fom påminte både om falongen och bondstugan, utan att passa för någondera, förkortas? — ty af det plastiska elementet fanns intet, af det komiska obetydligt, och då är ju dermed ej mycket bewändt. — Skädespelet skall gifwas för andra gången i morgon, och refommenz deras. En interessant företeelse wid dagens representation war ett solonummer för violin, under en entrg-att utfördt af Hr Bard, sällskapets musikdirektör. Mufik