på den lilla röda tröjan och glänste som diamanter på hennes barm. Djupt rörd hörde eremiten hennes enkla berättelse, och framkom sedan med månget wänligt trösteord. — Först och främst, min dotter, fade han, ffall jag ge dig ett läkemedel, fom jag just sjelf beredt af de kraftigaste örter; jag har flera gånger Haft tillfälle att pröfwa def werkan; din stackars mor är sjuk, säger du; låt henne taga detta, du skall få se att det gör henne godt; glöm icke att bedja utan återwända, låt icke modet sjunka; gör det som rätt är, och lemna allt annat i Hans händer, som styrer werlden enligt den ewiga kärlekens lagar. Tag nu en läskedryck ur källan derborta; den skall stärka dig på hemwägen. Ur klippans sköte, helt nära eremitaget, frame flöt en klar wattenstråle, fom föll med ett sakta, por: lande ljud på en urholkad sten, och slingrade fig sedan såsom en liten bäck emellan gräs och ormbunkar, hwilka med fin rikare grönska wittnade om hwar den tog mä gen. Angela drack begärligt ur den fromme gubbens träåbägare, kysste honom sedan på båda händerna, emot: tog hang mäljignelfe och trippade med lättare finne tillbaka genom skogens gröna hwalfgångar. Fiskarstugan. Hulda moder, ren och skön, Lyssna till en dotters bön, — siöng Angela med sakta röst, när hon trädde in i fiskar stugan; men hennes sång tystnade twärt wid den syn. som der mötte henne. Hennes mor låg afdånad på fängen; Giuseppe stod öredwid henne, blek och förstörd, och gned hennes kalla händer; en stum förtwiflan låg i hans drag, och han lade knappt märke till dottrens inträdande, tills hon sjönk med ett högt skri