nev. Ur fin korg tog Hon upp ett litet hwetebröd I i och några mogna frukter, fom Hon lade på gubbens bord; derpå tog hon mr fin barm en bukett af de utföftafte blommor, fom hon nedlade mid Madonnans fötter, och uppstämde knäböjande sitt Ave Maria, Mater amata Intermerata, Ora pro nobis. Stackars flicka, hon bad till ett träbeläte och trodde att det skulle höra hennes böner. Men hon wisste icke bättre. Måtte det nya ljus, fom uu ändtligen upp: går öfwer hennes sköna fädernesland, skingra det andliga mörker, hwari dess barn så länge famlat, och lära dem känna deras enda, sanna medlare; först då skall hans wälsignelse hwila öfwer dem, när de lärt sig inse bhwilkfen är hans moder, och hwilka äro hang bröder. Men Angela, fom wi nyss sagt, wisste ej annat. Hon tyckte att den grannt målade träbilden log emot henne; med förnyadt hopp steg hon alltså upp från fin ödmjuka ställning, och såg framför fig fader Oe: ronimo, stödjande fig på fin ftaf, med en torg full af örter i handen. — Mitt barn, fade han, hur kommer det fig att du, fom alltid fer glad ut, fom en folftrvåle iffopen, du har spår efter tårar i ögonen, och dina finder äro bleta fom neckrosens blad? Säg mig, hwad har händt min lilla hafwets dotter? . Sålunda uppfordrad af den wänlige gubben, utgjöt den unga flickan alla fina länge dolda sorger; han satt på en trädstubbe, det långa skägget föll som en snöhwit silkeshärfwa ned öfwer hans bröst; hon låg på tnä bredwid honom, klara tårar tillrade ned