Fiskarsamiljen. Berättelse ur Jtalienska folklifwet, of G. N—-n. (Forts. fr. föreg. n:r.) Eremiten. Stigen förde till en liten, grön plan, omgifwen om kastanjträd; der, uppförd af bark oh fammanfläs tade grenar, och stödd mot en framstjutande klippwägg, syntes en liten hydda, eller grotta, om man få wille. En lummig alm utbredde fina grenar fom en döm deröfwer; uti trädets ihåliga stam war anbragt en liten, grannt målad Madonnabild. Genom hyddans öppna dörr fåg man ett kors af hwitt trä, ett radband och en uppslagen bok på bordet; alkt antydde att det war en from eremits bos siad. Här Hade fader Geronimo tillbragt många år i enslighet, oftast under stränga botöfningar, fom gjorde att det simpla landtfolket ansåg honom nästan som ett Helgon. Här wandrade han skogen och famlade örter, Ywaraf Han tillagade wälgörande medikamenter; folket från kringliggande nejder wallfärdade till eremitaget i stogen och knäböjde framför Maria bilden, fom ansågs ega en underbar traft, eller fick af den fromme brodern derinne någon stärkande elirir, fom återgaf hälsan åt mången sjuk. o . Till honom fom äfwen Angela för att föka tröst i fin bjertefora, men hyddan ftod tom. . — Han kommer säkert snart igen, fade den unga flidan; jag ffall emellertid wända mig till den hulda Madonna della Selve; hon skall icke förakta mina bös