Så sorglig nyheten om Garibaldis fall än må wara, så år det likwäl sannolikt att han kommer att behandlas med attning och mensklighet; ty — fom en utländsk tidning yttrar — MNapoleon måtte wara trött wid att lefwa den dag ett hår krökes på Garibaldis hufmud. Detta skola wi hoppas för hang person. Hwad åter widkommer den sak, hwarför han kämpat och blödt, så är wisserligen den starka armen förlamad; men anden och iden som lifwade henne, den lefwer, om möjligt med friskare lif — och detta lif icke i en enda persons, utan i millioners, i ett helt folks hufwuden och hjertan.