— Jag tackar för wälmeningen, men tillmin förströelse har jag nog af Bijon. — Men er tilffredsställelse? Tro mig fru fmä gerska, den skulle bli större i känslan att wid er fästa en förnuftig liten warelses hjerta än en hunds ins stinktiva tillgifwenhet, och wid räkenskapen inför mår Herre en gång skulle ni komma längre med att kunna säga: Af de egodelar du skänkt mig har jag delat med mig åt dessa smä, än: Jag lät min hund ligga på sammetsdyna och sofwa i mitt knä på siden. — Hwad tet beträffar ger jag årligen hela 50 ror till småbarnsskolor och näst hennes majestät drottning Josefina tror jag ingen inom sällskapets för öm och sedlig moderswård inköper och utdelar flera beklädnaer till fattiga barn än jag gör. Men mi ha kommit alldeles ifrån wårt ämne. Jag skulle ju wisa lilla syster modellen till hennes hatt här på modeplanchen. Då hon skulle eftersöka den, befanns den få förs störd och sönderkrossad, genom den olycka Bijou till: ställt att den war alldeles förlorad. J detsamma inträdde August, som här stämt möte med Arnoldsson. Presidentskan wädjade nu till honom, om ide Hedwigs hatt ajorde heder åt hennes smak. — Ty wärr är jag icke hemmastadd i den fina smakens teorier och fruktar således att profanera genom sjelfwa mitt bifall. — 3 måtten hafwa sammanswurit er:mot mig allesammans! men jag wet dock hwem jan skall wädja till. — Och hon förde Hedwig fram till trymåen. (Forts.)