dam, nedsjunken i en swällande emma, med en liten hund af King Charled-rad i knäet och en uppslagen mobdesjournal framför fig. Wid deras åsyn reste Hon fig upp, gick tre steg emot dem och fade under det hon granskande betraktade Hedwig: — Min syster, om jag ej bedrar mig? Wid ordet syster kände Hedwig som en warm flägt öfwer sitt hjerta och hon wille trycka prefiventskan i fina armar, men denna ftod tall och stel och betraktade henne, fom hade hon warit en annan mos dewara. — Det fägnar mig att se dig så wacker och wäl konserveråd. — Hedwig är blott 23 år, anmärkte prosten med en wiss stolthet. — Alla bibehålla sig icke få wäl, fade prefitentskan med en liten knyck på hufwudet. För att afbryta detta ämne, som började göra Hedwig förlägen, betygade hon systern fin erkänsla för det beswär hon haft med uppköpen för hennes garde: rob. — Låtom oss icke tala om en sådan bagatell, min wän! Jag hoppas att jag icke bedragit det förtroende din man gaf mig och att du icke är missbelåten med min smak. — Ak, allt är få utmärkt wackert. Jag skulle wara mycket otacksam, om jag icke funne det. -Och spegeln skulle protestera. Det har wertligen fin belöning med fig att wara kommissionär åt den fom få wäl uppbär fina prydnader. Säg mig, min swåger, — och hon wände sig med en nedlåtande artighet till Arnoldsson — har ni någonsin fett en hatt bättre pryda er hustru? — Jag är icke kompetent att döma deröfwer, ty