betraktande af den mycket ftarta ftällnina, jag innehade, och i hopp om att linietrupperna hade mindre blodiga cr dres. Om jag ide blifwit sårad straxt i början, och om mitt folk icke hade fått befallning att under alla omständiaheter undwika hwarje kollision med lunetrups perna, stulle striten emellan män af samma folt kunnat blifwa förfärlig. Dock, det är bättre, som det är! Hwilta söljter mina blessyrer än funna hafwa, hwilket öde regeringen än bereder mig, wet jag dock med mig sjelf att jag gjort min pligt, och mitt lif är ett mycket ringa offer, om tet funnat bidraga till att frälsa en stor del af wåra medborgares. Wid det wådliga företag, i hmiltet jag och mina tamrater störtat oss, utan att tänka på följverna, wäntade jag intet godt af Ratazzis regering. Men hwarför skulle jag icke hafwa hoppats på mindre stränghet frän konungens sida, då jag ide i något hänseende hadef tränft det gamla programmet och war bestämd att ide för näset pris kränta detsamma? Hwad sem bedröfwar mig mest är detta olycksaliga misstroende, som ide litet bidrager dertill, att den nationella enheten förblifwer ofulländad. Hu: ru det än må förhålla sig härmed, fram ställer jag mig äfwen denna gång inför Jtalien med upplyftad panna, säker på att hafwa gjort min pligt. Afwen denz na gång har jag, hwars lif endast är af ringa betydenhet, och få många ädel: modige unge män, hwilkas lif äro långt dyrbarare, warit redo att uppoffra oss för den heligaste fat, fria från hwarje lågt personligt intresse. Samtidigt med förklaringen från Ga: ribaldi meddela de italienska tidningarne en berättelse om affären wid Ajpromonte, undertecknad af samtlige officerarne wid hans generalstab. Denna berättelse öfwerensstämmer i allt wäsendtligt med hwad Garibaldi förklarat. Generalen, beter det deruti, hare gifwit sitt folk ordres att marschera så raskt som möjligt, för att undgå hwarje sammanstötning med de kungliga trupperna; de friwillige hade sått sträng befallning att icke skjuta på trupperna, ja, det war dem till och med förbjudet att förswara sig, om de blefwo anfallna; så snart Pallavicini hade öppnat elden, kastade sig Garibaldi med fina officerare framför de frimwilliges front, för att ännu en gång upp: repa för dem, att de ide fingo utgjuta något broderblod; slutligen bekräftar berättelsen, att Garibaldi blef sårad, une der det han höll på att förhindra sitt folk från att sfjuta. Den officiella rapporten om affären wid Aspromonte, som offentliggjordes d. 8 dennes, finnes ännu endast i följande utdrag efter en telegrafrepesch från Tu vin: Enligt öfwerste Pallavicinis rap: port, anföll den wenstra flygeln af hans kolonn de friwillige i fronten. Efter en mycket liflig eld blefwo de af rebellerne besatta ställningar omringade från alla sidor, hwarigenom hwarje ytterligare mot: stånd gjordes omöjligt. Sedan genom sianaler ordres gifwits att upphöra med skjutningen, blef en stabschef sänd till Garibaldi, för att uppfordra honom att gifwa sig. Han swarade, att han gaf sig aldrig. Då den afskickade blef qwarhållen fom fånge, afsändes en annan of: ficer, hwilken det gick på samma sätt; men båda blefwo dock snart åter utlemnade. Garibaldi begärde derpå tillåtelse att få gå ombord på ett engelskt skepp. Atskilliga friwillige sade, då de togos, att de icke kände till konungens manifest; andra försäkrade, att ve ansett hela för retaget fom aftaladt med regeringen; ganska få yttrade slutligen, att Garibaldi fört dem bakom ljuset. Nicotera, Missori och Miceli hade d. 28 Angusti skiljt fig från Garibaldi, sannolikt för att för: bereda en rörelse i provinserna; CialI dini gaf befallning att arrestera dem.