Norrländska Korrespondenten – 20 september 1862, sida 3

korgarne, som du medförde, och det wore en oerhörd skada om den skulle komma på wildspår. — Din läckergom! Har du redan wädrat upp de delikatesser, hwarmed jag ärnade göra dig en fyrs pris. . Prosten log och bad Hedwig orientera sig på ftälmedan han gid att ombestyra den nämnda af ären. Hedwigs första omforg blef att kasta en blid in i de skåp och garderober, fom funnos till resandes beqwämlighet. Då hon öppnade en af de sednare fann hon der hängande 4 klädningar, nya och modernt sydda, 2:ne af siden, de andra af lärft, tunnt muslin; en fom markappa hängde bredwid oc på en hylla ftod en hattask, hwarjemte der fanns en dyrbar fal, en par rasoll och åtskilliga andra effekter för en finare toilette, hwilka det här blefwe för widlyftigt att upp: rätna. Wid åsynen af allt detta slog Hedwig igen dörren, hastade till sin man och sade: — Det finnes der inne i garderoben en hel mängd dyrbara fruntimerssaker, låtom oss genast säga till wärdinnan derom och lemna dem i hennes förwar. — Dermed brådskar icke. Du kan först försöka huru det skulle passa dig. Kanske finnes der modeller till de der toiletteartiklarne som fattas dig. Hedwig säg på sin man. Hans skälmaktiga min wäckte hennes misstankar på hwad hon dock ansåg otro: ligt. Adolf, sade hon och föll om hans hals, är det möjligt att allt detta skulle wara för mig? — Ja wisst. Jag tycker mig se hur du skulle bråkat din hjärna och knipit på styfrarne om du sjelf skulle ombesörjt din utstyrsel, derföre wille jag bespara dig alla sådana bekymmer. (Forts.)