gen, då folket läser samma språk annorlunda i Bibelboken, annorlunda i Kyr kohandboken och fatcdhefen. A propos om fatcdhefen. — Inf. är ide det enda lefwande wittnet om den millerwalla och förarglighet, fom i detta afseende egt rum. Och i stället för förffilot ordande härom, samt utan att la: sta personer, må ur föredrag wid ett prestsällskap för mer än 5 år sedan an: föras: 8 en tid, då man heldre bordt på: skynda det bedagade versionswerket, är att lilsom i tysthet säga, att tet kunde ännu få hwila, om ide blifwa öfwerflödigt, eller dock att dermed ide wore få brårtom, hade presteståndet, uppå en dess frattions motivering, låtit föranleda Kongl. Maj:t att, twertemot en föregången kongl. sanction å ännu gällande katches, bewilja reception eller återtagande af uråldriga cafual-påhäng o. d. i Bibelspråken uti samma lärobok! J början och medan 3:ue fatdjesupp: lagor närmast korsade hwarandra, t. er. den äldsta: Tu skalt skärpa lagen fi: nom barnom; den yngre: Du skall in: skärpa lagen hos dina barn; den Hng: sta: Du skall skärpa etc. etc., existerade många anmärkningar och frågor, t. ex. om här kunde wara samma begrepp, som wid det bestämda talesättet skärpa lag? ... Hwarföre fick man ej ens behålla det beftämdare och i allmänhet godkända och företrädeswis omtyckta ordasättet (inz skärpa) uti den i mer än en manlig mans: ålder både wid skolor och i förfamlingarna begagnade katchesen eller Bibelfpråfen deruti? m. m. d. Och ännu är det icke tyst i den wägen. Hwem rår dock för slikt, och hwem kan det förmenas att derpå undra7 21 — De äldste i många hus läste efter sin katchesupplaga i den tiden eller hade dess uttryck i friskt min: ne; de medelåldrige efter sin; de yngre och yngste efter fin! — Ett annat erems pel på olikhet och ordmångel kan läsas wid frågan 23 i somliga katches upplagor neml. med omäste hjertas känsla wir: da i stället för hafwa hjerteliga kär. Det blefwe widlyftigt och för många läsare obehagligt att i en till utrymmet inskränkt Landsortstidning beledsaga eremplen med reflexioner. Sådana må der: före sparas till ett supplement. Rätteligen och på grund af wederbö randes åtgärder påbjudes genom Kongl. kungörelsen af d. 26 Oktober 1860 2:ne omgångar nya predikotexter. Sårana äro wisst nödiga och nyttiga, samt wäl komna äfwen för folket. Men såsom ju ännu blott provisoriska, neml. i förhållande till en slutligen förbättrad och for: meligen sanctionerad Bibelversion, funna de wäl begagnas utan flere eller färre liturgiska variationer, hwilka, enl. Handbotg-fommitterade8 bekännelse för ide många år fedan, ej böra widtagas utan att wara af werkligt behof påkallade? För ett år sedan erhöll Kongl. Bibel: kommissionen kraftiga förftärkningsmiän. Det är således mer än hopp, att dess arbeten skola fortskyndas, hwilket Kom: — —— —e A L—t———— 24 — Hj)oa mMonnfskavrna