bewis nog, att Hammar icke heller anses swarande mot ändamålet, — möjligen ock mindre än Lunne i i det hela, eller i af: seende på tillgångar i jord och dennas beskaffenhet m. m. Nu, — enligt kungörelse af d. 16 i förra månaden, — kallas länets Hus hållningssällskap till ertra sammanträde i Hernösand den 25 innew. Sept., för att taga i öfwerwägande inkomne anbud af lotaler, samt att besluta om åtgärder för skolans förseende med nödigt utvymme äfwen till jordareal, neml. johan: nisberg, Angsta, Bjästa, Hamre och Stornäset. Måtte resultatet blifwa rätt planmessigt och följdrikt på den goda sidan! Hamre, ett hemman i Långsele socken, kan föranleda att tänka på lotal längre upp i provinsen, att ej säga intill Lapp: marksgränsen, eller till och med inom Lappmarken eller dess grannskap, — lit: fom, i fall en särskild skola för Medel pad någon gång skulle tomma att existera, den kunde förläggas till Hafne? Lokalen Angsta talar för fig sjelf i af: seende på jordens beqwäma läge, eller twertom? Bjästa är omberördt i i affeeende på länsgränsorna. Od Stornäfet, skildt ifrån fasta landet genom ett bredt och ofta ganska beswärligt fund, tål närmare eller fjermare jemförelse med lokalen Lunne. Frågan om skiljsmessa mellan provinserna Ångermanland och Medelpad står både i theoretiskt och prattiskt afseende i nära sammanhang med Hushållningssällskapets grundide. Denna fråga blef något wriden i sällskapets rubrik till K. Maj:t. Och i afseende på andra pro: vinfers skiljande på mer eller mindre talande skäl, will det förljudas, att frå: gan lätt kunnat i Landtbrufs-atademien få — om ide war på wägen att få — ett annat förord än hwad som slutligen afgafs. Wille man åter söka en central-lokal för länet, — i fall K Maj:t skulle Här, liksom annorstädes, tillåta ett arrende på minst en manlig mansålder, — få kunde man tänka på Säbrå prestbord, således nära inwid sällskapets wanliga station. Ju något wunnet, i thy att man ej behöfde anlita kassan om föpes summa, utan kunde anwända få mycket mer till behöfliga åbyggnader och inrvätt: ningar. Ett försök om nådigt bifall, nas turligtwis med innehafwarens goda mins ne, kunde ju wågas? Och troligen, ja säkert, skulle hr biskop Bergman, såsom äfswen nitälskande för landets lekamliga uppkomst, få oc hans efterträdare, drar ga större behållen winst, ware fig i na: tura-preftationer eller i penningar af ett wäl ordnadt sådant arrende, än på NÅ got annat sätt. — Prosit! 72D — — A Me u