förut, hade ännu en dotter, den förut omtalade pre sidentskan, hwilken, tidigt moderlös, blifwit uppfostrad hos sina då lefwande rika och förnäma morföräldrar, hwilkas enda arfwinge hon war, och sålunda, skiljd från fadershemmet, ide kunde räknas såsom medlem af, uz tan en främling för det nya familjelifwet derinom. Det war i egenskap af informator för sonen August, som magistern kom i huset. Men som det nådiga, i mindre lyfande omständigheter warande, herrskapet wille draga all fördel af magisterns underwisningsförmåga, blef han anmodad att äfwen läsa med Hedwig. Hon war mycket utbildad för sina år, synnerligast hwad förståndet och hjertat angick. Hennes drag höllo wäl icke profwet efter skönhetsteoriens lagar, men hennes utseende war täckt och intagande och hade den lyckliga egenskapen att behaga, hwilken snart sagdt gör skönheten öfwerflödig och segrar genom sin egen hemlighetsfulla kraft öfwer alla hjertan. De mjuka, rundade konturerna af hennes ansigtsformer och det lifliga, wexlande uttrycket, som afspeglade alla hennes känslor och rörelser, gjorde henne i hög grad älsklig och intagande. Under magisterns ögon utwecklade hon sig i den riktning, hennes lyckliga naturanlag bestämde, skyddad inom hemmets werld för de förderfliga förledelserna af flärdens och fåfängans exempel. Magistern kunde icke förhyda sitt unga hjerta med werkningarne af så mycken älskwärdhet hos sin elev. Jnom kort war hon hans flamma. Kärleken gör menniskan ofta litet fons fys eller, för att tala ett högre språk, försätter henne i en wiss fwärmande tankspriddhet. Detta war dess werkan på magistern, men tad mac re den höga tanka man hyste om hans lärdom och det ringa begrepp man hade om mamlud-ålderns fängflan