Norrländska Korrespondenten – 13 september 1862, sida 2

deraf, men låt det basa! Bokens tid kommer nog. Maria är kry och snäll, går med mamma i mjölffammaren, filar mjölk till dockorna och artar fig att bli en god hushållerska. Nu nödgas jag sluta, emedan jag måste gå att taga emot mjölken, som man kommer in med. Jag har nemligen stigit upp tidigt för att ostörd få tillskrifwa dig. Du wet att jag swårligen annars kan påräkna så lång stunds oafbruten ro. Ann Kathrin helsar dig. Må wäl vyre man, och war hjertligen omfamnad af din egen gumma. Hedwig. Nästa post medförde följande swar: YyKära min gumma! Inga smörbyttor i i pacdningen, jag ber! Riksdagspresterna ha helt annat att göra än att flå fig på smörhandel. Låt du alla onödiga hushållsgriller fara och du skall finna att de wärsta af de hållhakar, fom nu binda dig, skola lossna. Packa rterföre in, min älskade gumma, och res få fnart tyd: lingarne kommit ur äggen och drällen i skeden! Att vet förr skulle funna ske begriper jag wäl ej skulle låta fig göra. Menniskan, kära gumma, lefwer icke alle: nast af bröd. Wore detta det enda nörwändiga, hare wi wäl icke fått förmåga att njuta af det sköna som finnes i naturen, i konsten och de månafaldiga provut: terna af menniskoandens utweckling! Wi hade då nog af födgeni, goda matsmältningsorganer och finne för tillwerkningar af skåp och fagfatiftor. Tro mig, hwarje blick ut i werlden och lifwet gör wår inre menniska godt, och derför lönar sig wäl att göra en liten tim: lig uppoffring, då man få fan. Wi behöfwa alla att emellanåt förfriska oss med en liten hwila från hwarvagsbeftyren och hemsysslorna och i nya luftkretsar bortskaka de damlager som derunder samla sig öfwer strängarne af wår själs harmonika. Bort alltså med