Norrländska Korrespondenten – 13 september 1862, sida 2

Ållling far swänne sidor. Af Sabina. (Swenskt original.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Sur skall hon, förnäma fru presidentskan i Stocholm, bete fig mot fin syster prostinnan från Wai fer? Hur skall jag taga mig ut inför hennes ögon? Jag känner en riktig panisk försfräckelse wid tanken derpå. Denna syster, som jag icke sett sedan jag war tio år och som jag från waggan lärt mig betrakta såsom ett högre wäsende, med de sexton årens försprång i ålder fom hon eger framför mig, fin stora förmögenhet och förnäma möderneslägt, denna syster, säger jag, fom sedan def; fått en president till man och simmar i gräddan af hufwudfladens sällskapslif, fall jag träda fram för, såsom en rekryt för fin mönsterherre. Hu vå! Tänk bara om hon med en förnäm min tasserar mig — — — Kära min gubbe, wid denna tante kinner jag med bäfman att det bor en farlig ftolthetåande inom mig. Kanske wore det bäst att icke riskera faran af det swåra profwet. Döm och beslut! Här går, gudskelof, allt sin jemna, lugna gång. Säden är öfwerallt wacker och hwetet har redan gått i ax. På nyodlingen står rågen herrlig. Rolf, hop: pas jag, skall öfwerraska pappa med stora framsteg i abce boken; dock är hans käraste göra att skala öfwer berg och badar, och jag har ide hjerta att alltför tväget binda honom mid boken eller lägga hårda band på den kära friheten. Byxor och skodon skulle nog må wäl