Norrländska Korrespondenten – 10 september 1862, sida 3

hafwa uppkommit sedan dess, och inte kan jag hafwa den sådan den är nu i det flärdfulla Stockkolm. Jag will inte att man skall säga att prosten Arnoldsson hemtat fig hustru ur något antiqvitetskabinett, eller att han försett hennes garderob ur något gammalt ktlädståänd. Min runda hatt lät jag till pingst sätta nya band på, så att den är rätt hygglig, men om jag kan ha den på visiter i Stockholm, blir en annan fråga. Oh min sommarkappa och mantilj och parar soll fedan! — — -— Ac, hwad omtanka och bråk åts följer icke wår toilette! Jag skall i morgon dag låta hemta från staden en sömmerska, fom skall få modernisera allt hwad moderniseras fan, men ändå fruftar Jag att, hwad jag werkligen behöfwer derutöfwer, fom mer att bestiga fig till stora pengar. Wisserligen har jag wäl få ställdt, att jag fan taga med mig till Stodholm en 5 a 6 pund smör, som naturligtwis betalar sig högre der än här, och fom du kanske på förhand kunde borttinga i något af de hus, deri du är bekant — ett bättre smör än wårt kan du tryggt försäkra icke finnes — men hwem wet om hwad derför kan erhållas lommer att förslå, och dessutom: är det inte dåraktigt att anwända så mycket af Guds gåfwor på en lumpen färd? Om du, efter ett nogare besinnande, skulle wara af samma tanke, så låt mig blott med ett ord meta det, och war öfwertygad att jag utan fak nad stannar hemma, ja, att du till och med befriar mig ifrån ganska stora skrupler, som nu betunga mig i många afseenden och icke minst för att jag skall wisa mig för Octawia. (Forts.)