Småbitar från landsbygden. XL ov För landtmannen, fom wäntat sig en i allo gynnande årswäxt, börjar det att je betänkligt ut, åtminstone hwad forn: skörden widkommer. Jnom flere socknar i länet är nemligen detta angripet af s. k. rost. OM hwad detta ordet inne bär, lärer wäl nu mera ingen landtman med någon erfarenhet wara i okunnighet om. Hör att nu draga åtminstone nå gon nytta af de angripna korrfälten, hafwa deras egare nödgats att afmeja oem i otid, hwadan det egna förhållandet på flere ställen wisar fig, att forne hässjorna äro fulla af gröna fädresktärfwar, medan rågen ännu här och der vaggar gul oc fullmogen på åkrarne. Slåttern, för hwilken man pjunkade få zudsnådligt för några weckor sedan, har ålunda knappt nog hunnit att med fördel och enligt önskan blifwa afslutad, förrän samma jeremiader uppstämmas ör den stundande skörden och def; beffafsenhet. Alltid samma ängslan, samma misstro till en högre styrelse! Wi Hhafva nu i flere år haft att glädja oss åt soda tider. Årswäxterna hafwa gynnat ff; inre man och frid ha hwilat öfwer oss; pest och sjukdomar undwikit of; hane el och näringar hafwa blomstrat; med