Under tiden lade sig några af röfrarn att sofwa, andra spelade och drucko, oc andra åter höllo watt. Barnen anad ej sitt öde, utan sofwo eller lekte. De twenne timmar woro förflutne, befalld. anföraren en af bandets wtldafte bandi ter, en bödel wid namn Djoffer, att börjblodbadet, men de andra bådo om några minuters anstånd. Tio minuter förflöt. ånyo, utan att man såg något bud kom ma från staden. Då grep Djoffer der honom närmast stående af gossarne vi håret och afhögg hans hufwud; en an nan delade hans öde, och först då der tredjes hufwud rullade utför berget i er nedanför rinnande ström, hördes larn från byn. En skara af lastade mulås nor nalkades, ledsagade af qwinnor ock några gubbar, hwilka swarade på bar nens skrik. Blodbadet inställdes, och flut: ligen ankommo de utsända från byn. De hade blott förmått fammanskaffa 50,000 piaster, men qwinnorna medförde sina filfweroch guldhalskedjor, fina hårsmyc fen, armband och guldringar. Röfrarne läto sig då nöja. Mödrarne wågade knappast se på de tre mördade barnen; men de lade slutligen kropparne på sina mulåsnor och återwände till byn med de öfriga barnen. Derefter förswunne banditerna. Så snart öfwerheten i den närbelägna staden Larissa nästa dag blef underrättad om hwad som tilldragit fig, itsändes soldater i alla riktningar, och nan lyckades gripa fyra af röfrarne, af hwilka den ene war en nyss afskedad fapten. Dessa röfwares huswuden fördes ill Larissa, der de efter landets fed utjattes till offentligt beffådande på torget närheten af guwernörens palats.