Norrländska Korrespondenten – 6 september 1862, sida 3

wåra Apenniner, om blott Skåne kunde blifwa nordens Campanien. Emellertid, hwilket land, för fig, i Europa fan framwisa denna wexling i i landffapsbildningar, fom Swerige, utom Italien, med hwilket intet europeiskt land fan jemföras? Hwar och en fom refer från norden, bör ide föra med fig på andra sidan hafwet alltför stora fordringar, eller alltför lifliga minnen, af hwad wi äga, i sköna naturbelägenheter och praktfulla herresäten, med deras frikostiga lefnadssätt. Han återfinner ej de för: ras motbilder förrän i Sachsiska Schweiz; och de fed nares, på landsbygden, endast mid de små furstliga hofwen. När derföre en resande från Stockholm, fom jag will förutsätta, tänner sitt eget lands både för: delar och brister, tågat ut en sommardag, den långa, beswärliga stengatan, — hwilken han ingenftädes fin ner sämre —, på den jemna, fasta landswägen, — fom han endast finner bättre på någon chauss6 —; så bör han föga fe fig om, förrän wid afffedsbliden på Ystads brygga, om han will njuta nyhetens förftling af de länder han går att besöka. Han bör ide wika af stora wägen, till Södermanlands sköna, in: bjudande herregårdar; en utsigt, sådan som från Kol: mården till Östergötland, fer han först på Harzbergen; ett arbete, fom Göta-Fanal, ingenstädes; en flod: bölja, få wäldig fom Motala-elf i Ljungs parker, möter honom kanske i någon Elbe-dal; en rotunda, lit den i Säbys palats, finner han endast i de större Tyska städernas. J Linköping bör han ej låta qwar hålla fig af de nordiskt muntra lagen; ide heller hos stiftets wälbehållna Prostar. Hwarthän han i denna nejpd ställer fin kosa, skulle han finna naturskönheter, fom föga öfwerträffas ans norstädes. Wänder han sig åt Wetterns kristallklara