Norrländska Korrespondenten – 3 september 1862, sida 3

Det svåra valet. Bekymmer är en flickas lott, Nyss trenne friare jag fått, Vid en af dem vill jag mig fästa, Men hvilken, hvilken är den bästa. Den ene glad och liflig är Och mig en evig trohet svär, Fast jollrande och skämtsamt bara, Men han tycks litet flygtig vara. Den andre, mera tyst och dum. Betraktar mig så ömt, men stum, Om trohet gör han inga eder, Men ögat lofvar, blicken beder. Den tredje är en smula sprätt Och något sjelfkär i sitt sätt, Tycks viss om ja, gör sig förtrolig, Men han är älskvärd, han är rolig. På bal den förste bjuder mig, I uniform han visar sig Så rak, som liljan på sin stängel. Och valsar som en ljusens engel. Den andre kommer, stackars tok! Och bjuder rodnande en bok, Der han har målat all sin smärta, Sitt hopp, sin önskan och sitt hjerta. Den tredje med sin nöjda mine Mig bjuder en bukett så fin, Ett lappri, som ej värde åger, Men tusen vackra saker såger. Att ge ut korgar är ju hårdt Och valet är så fasligt svårt, Jag är så brydd, jag stackars flicka, Hvem kan ett vänligt råd mig skicke? Jag intet bättre medel vet Att hjelpa min förligenhet, Än att dra lott om hela saken Och låta slumpen välja maken. (W. V)