S:l Sebulds Preslgård. Berättelse från Trettioåriga kriget af A. v. Tromlitz. Z. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Jag skulle fört Honom genom wakten och gif-! mit honom friheten samt derigenom skänkt lifwet åt Margarete, ni i — OM wet ni hwad ni endast äga detta har förwerkat? H genom att fia — Lifwet, Ers Majestät, swarade Skotten lifligt. Detta lif, som för mig är en börda, hade jag gerna offrat för henne. Döden är mig wälkommen. Eld glänste ur hans ögon, en hög rodnad for öfwer hans tinder, och han såg med frimodig blick på Snenstore konung, som deltagande betraktade onom. — Ryttmästare, sade konungen efter en stunds tystnad, ni älskar flickan. Mac Gregor swarade ej, men ur hans ögon glänste en obeskriflig eld. i — Ni älffar jungfrun, återupprepade Gustaf Adolf, och wälwilligt strålade hans kungliga ögon. — Ja, jag älskar henne och skall ewigt göra det, ropade Mac Gregor. — Besynnerlige man! afbröt honom konungen; hwad önskar ni då, hwad begär ni af mig? — Den kijserlige jägaren Robert Tuschers fri Het. Han återfördes inom MRirnbergs murar endast