Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1862, sida 1

i mängd infunnit sig för att deltaga i fälttåget. Mordini, Cadoline och Far brizi, medlemmar af deputerade kammaren, ankommo i går från Turin till Bar lermo med ett bemedlingsförslag, fom dock säkerligen ej antages. Menotti Garibaldi, exdiktatorns son, och Missori lära wara utnämnda till generaler och allt häntyder på, att marschen till Rom skall gå öfwer Calabrien och Neapel. Garibaldi känner sig redan så trygg, att han tror sig kunna umbära alla widare förstärkningar från Sicilien; han har derföre tillsagt fomitgerna i öfra Italien att icke sända några ytterligare trangporter till Palermo. Sannolikt blifwer Neapel den andra stora samlingsplatsen för de friwilliga, som hädanefter anmäla fig. Här skola de från hela Jtalien fam: manströmmande massorna ansluta sig till den under marschen genom de neapolitanska provinserna starkt wäxande armcen, och då först börjar den egentliga mar: schen mot Rom. Under det denna tem ligen tydliga plan werkställes, fan Ra tazzi helt lugnt utan att korsa denfame ma gerna hindra landstigningarna på Sicilien oc ge fig utseende af att allwarsamt motarbeta Garibaldis revolutionära afsigter. Huru det föröfrigt går till med polisens förhindrande af land: stigningen i Palermo synes tydligt af ett bref från en garibaldist, dateradt d. 3 dennes: MNär wi i dag kl. 8 på more gonen anlände till Palermo, kommo 13 soldater, 7 polisbetjenter samt en embetsman ombord och fordrade wåra pass. Wi woro 107 garibaldister utan pass och förbjödos alla att lemna fartyget. Nu uppstod ett förskräckligt larm och det kunde hafwa fått ledsamma följder att man wille häfta oss såsom ftraff-fångar. Öfwerste Corti, fom war med of, Iug nade sinnena och gick i land. Ungefär fl. 112 kommo två herrar af garibaldiska fomitgen ombord och tio minuter derefter hwiskade befälhafwaren för foldaterna och poliskommissarien till oss att wi kunde säga wåra kamrater att mi fins go gå i land, men blott sju eller åtta om sender. Och så skedde. Under det soldaterna och poliskonstaplarna med revolvern i hand bewakade skeppsdäcket och låtsade fom de ingenting märkte, närmade fig båtar för och after om ffeppet. Wi halade oss ner på tågen, och få fnart wi kommit i land spridde wi oss öfwer hela staden. — Det är alldeles samma historia som wid förberedelserna till 1860 års expedition. Från Palermo skrifwes, att under det Garibaldi stod i Ficuzza strömmade mans skap helt öppet till honom. Alla partier wisste om det och alla woro angelägna att förse de friwilliga med hwad de be öfde. Rom eller döden! war lösen, och intet hinder lades i wägen för rö relsen. Unga män med de bäfta utfiar ter och förhoppningar, familjefäder och personer, fom med de starkaste band wo ro fästade wid fina hem, ynglingar, ja, gossar skyndade att taga del i företaget; många pojkar hade rymt ifrån skolorne. Förtroendet till Garibaldi och den all: männa hänförelsen hade besegrat alla ndra böjelser och band. Daffedt de ealterades åsigter, säger brefskrifwaren, tro äfwen de sansade, att Garibaldi utaör en stor kraft för Italien och att, om han måste duka under för någon maft,