Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1862, sida 2

klädd i kejserlig jägareuniform och bewakad af en swensk korporal. — Rättwise himmel, ropade pastorn, hwad ser jag? År det du, Robert? — Ja, det är han, sade konungen allwarsamt. Ni wet nu hwad som wäntar. Denne skall inför frig8rätt, fortfor fonungen till sekreteraren Axel Klinkomwström, men presten ffall återföras till fitt hem. Han är statsfånge, och du Axel anfwarar mig för att han ej undkommer. Efter dessa ord winkade konungen, och de båda fångarne blefwo hwar på sitt Håll bortförda. Bemar kad med möjligaste skonsamhet, och blott liksom af en tillfällighet åtfölid af Klinkowström och en korporal, återwände kyrkoherden i S:t Sebald till sitt hem. Hwad som tilldragit sig började nu för honom blifwa klart. Han hade hört Barbara tala om spökeri på kyrkogården, och att hon der sett en wålnad. Det war tydligt, att den wälnad hon sett ej war någon annan än Robert; men hwad dennes brottslighet hade att göra med pastorn kunde han icke förstå. Skulle Margareta? .. Nej, nej, det är omöjligt; han wille ej ens tänka på att hon mwetat det Robert fanns i oNRirnberg. Under det den gamla så gick, mötte Han Mac Gregor, fom långsamt och med blicken mot jorden gick förbi honom. Pastorn, troende att ryttmästaren ej wille se honom, teg; men händelsewis wände Klinkowström sig om och warseblef ryttmästaren. — (Sod morgon, ryttmästare, ropade han. Mac Gregor wände fig om och hade knappast wars seblifwit pastorn och Klinkowström förrän han ffynz dade till dem, tog den fenare åt fidan och talade nä gra ord med honom. Derpå omfamnade han med