S:t Sehalds Preslgärd. Berättelse från Trettioåriga kriget af A. v. Tromlitz. 3. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Jag är Hertig Wilhelm af Weimar, blef fwaret. Men hwarför behöfwer ni weta det? Mitt bistånd gagnar er ju till intet. — Hans Maj:t begär få tala wid er, afbröt nu ben inträdande pagen, pekande på pastorn. War följ med mig. Pagen öppnade det kungliga tältet och axt till pastorn att inträda. Konungen war icke ännu kommen, och inne i tältet syntes ej någon annan än konungens sekreterare, hwilken stod jemte ett bord, på hwilket fanns en mängd skrifmaterialier. Setreteraren, sysfelsatt med sitt arbete, beswarade med en kort böjning på hufwudet pastorns helsning, och då denne med beskedlig ton yttrade: Herre! Hans Maj:t har befallt mig komma hit, swarade sekreteraren endast: Jag wet det, hwarefter han allwarsam och under tyftnad fortsatte sitt arbete. Pastorn hade nu tid att se sig omkring i tältet. Det war inuti klädt med grönt wadmal och i bafgrunsz den afdeladt medelst ett förhänge af nämnde tyg. J midten stod ett bord, på hwilket en gammal karta låg upprullad. På karian låg en stor ryttarhandsle och jemte densamma en remsa papper, på hwilken några ord flyktigt blifwit skrifna. 3 tältets ena Hörn låg