A 9 Utdrag ur ett bref, angårnde Liferict i Asele. Man har äfwen i fielltralterna ev hållit ett tillförlitligt bewis på att ge nom Guds nåd ett andeligt lif börjat wakna här i ödemarkerna såwäl som på många andra ställen, — ett lif, som, om det får rum till utweckling inom kyrkan, kan för densamma blifwa upplifwande och föranleda till en reformation, hmwarigenom hon fan beftå i de hotande ftormarne och blifwa en sund beståndsdel af den allmänneliga kyrkan. Angående läseriet i Åsele har man welat anmärka, att detsamma hos en del redan urartat till högmod och skrymteri, och att många, fom i början och en Kingre tid framåt warit lifliga i fin Ari: stendom, börjat att affalla. Om få werkeligen är, få bör denna sorgliga före teelse icke gifwa anledning att om tiferiet falla omilda omdömen; men mede gifwas måste det likwäl, att många ffrymtare finnas ibland dem, men fom ändock wilja hafwa den wackra benämningen och anses såsom christna; och lita onekligt är ock, att många som blifwit wäckte och dragne in på omwändelsens wäg, hafwa sedermera återwändt till werlden och lem nat rum åt den utdrifne onde anden. 3J anledning af der företeelsen, hwarom jag förut nämnt något, nemligen att läsarne helst önska att wid fina dönefame mantomster hafwa egne predikanter, ihåg: kommer jag de af prof. Jeremia (23: 22.) antecknade orden: jag sände intet profeterna, likwäl lupo de, — wars uti innefattas en bestraffning för dem, som utan Guds befallning och kallelse gingo ut och predikade. Huru Hanania, hwilken lopp, då ingen hade sändt ho: nom, blef bestraffad, kan man läsa uti Jerem. 28 kap. Apostelen Paulus frå: gar: huru skola de predika, utan de warda fände; hwillet gifwer tilllänna, att uti nya Testamentet måste man fam malunda wänta på lallelse. Det är sannt, att den omedelbara kallelsen sker un intet mer fom i gamla och begynnels fen af det nya Testamentet, utan sådant är öfwerlemnadt till församlingen, hos hwillen de böra angifwa sig, som wilja hafwa rättighet att predila. Och derföre anser jag, att ingen bör opakallad och utan ordination uppträda i en förfamling såsom predikant och bibelfsörklarare, och det aldraminst då han helt och HÄllet saknar den bildning, fom endast ge nom lärdom fan winnas, — och och må hända utomdess har ingen eller åtminstone ganska swag christendomskunskap. Då läsarne i Åsele började med små bönesammankomster, war det wanligt att en eller annan skollärare uppå anmodan uppträdde såsom föreläsare oc) förtlarade derwid enkelt och i öfwerendjtaämmelse med (Guds ord ett och annat fapi — —— — — t ——