— Hör du ej äfwen en lutas milda toner? — Jo, swarade gumman och lyssnade. — Jag bar redan några qwällar förut hört desja toner och jag igenfänner dem. Det är Roberts helsning. — Robert? Är ni tokig, Margareta? Robert är död. — Ja, och han kallar mig till fig. — Gud mare of nådig, jag trov ni Yrar, flicka, utropade Barbara och skyndade fram till fönstret, fom Margareta öppnat. Båda fågo en mörk ffepnad, fom fmög fig fram mellan träden och närmade fig deras fönfter. Men straxt derpå warseblefwo de en annan ffepnad, fom framkom från ett motfatt Häll. Båda förswunno bat om några kastanier, man hörde Mac Gregors ftämma och korsandet af wärjor samt aflossandet af ett skott. Mer hörde ej Margareta. Hon hade af swimnat.: — Öfwertänkande dagens händelser Hade äfwen ryttmästaren sutit på sitt rum och hört luttonerna samt warseblifwit skepnaden på kyrkogården. Genast war hans beslut fattadt, och han skyndade ner samt gick den hemlighetsfnlle gestalten rakt på lifwet, ro: pande ett ljudligt: Werda? Gestalten stannade, och Mac Gregor drog sitt swärd samt utropade: — Hwem du än är, en menniska eller ande, så swara mig, eljest genomborrar jag dig. — Tillbaka! sade en ihålig grafstämma, som ej tycktes tillhöra något lefwande wäsen; tillbaka! — Nej, ropade Skotten med fast röst, oaktadt en iskåre for honom öfwer ryggen, icke tillbaka utan framåt. Med dessa ord gjorde han ett utfall oc måttade