Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1862, sida 3

äldrarnes innerliga Jlud)e om barnens stora lust och förnöjelse. Hwarjehanda. — En underofficer hade instruerat sina rekryter att wid march alltid börja med wenstra foten; en af rekryterna hare likwäl glömt denna instruktion och upp: lyfte högra benet i stället för tet wenstra. Sergeanten, som stod wid afdelningens ena flygel, märkte ett höger och ett wen:sterben upplyftade tätt bredwid hwarandra i ledet, utropade: hmwad är det för! ett freatur, jom lyfter begge benen på en gång? — En tjenftepiga mötte en barndomsmän. MNå si Stina! Det war länge 1 werlden, sedan wi råkades! Hur mår du, Stina 2 Stolt och styf i nacken, fa rade den fordna wännen: Jag är icke nägon Stina, utan madam Florin; min man är trumpetare Mo STA! Ej une; der då, att du är uppblåjt!