Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1862, sida 2

Berättelse från Trettioåriga kriget af A. v. Tromlitz. Öswersattning. I. Stormen brusade, och månen såg då och då ur molnen fram öfwer den helige Sebalrs kyrka samt lyste öfwer kyrkogårdens grafwar. Blott den gamla prestgårdens gnistrande windflöjel och nattwäktarens entoniga rop afbröto den tystnad, som hade utbredt fig öfwer denna trakt af staden Nirnberg. Uti ett rum i prestgården befann fia, under att derute stormade, pastor Bernhards aktninaswärda familj i ett behagligt lugn. Den ärewördige preftmannen i fin swarta morgonrock af ylletyg och med en sammetskalott på de grå lockarne fatt i en stor län? stol oh höll en bok i handen samt läste, under det han allt emellanåt skakade på hufwudet. Anräktig satt ven gamla Barbara, husets trogna tjenarinna, mir ekbordet och hade en stor bibel framför sig. Upp: märksamt följde hennes blickar den stora frakturstilen, och ingen rörelse, ingen ansigtsmin förrådde hennes inre känslor; men understundom uppslog hon ögonen och såg bortåt det höga bågfönstret, mid hwilket fyrtoherdens dotter, den 18-åriaa Margareta, befann fia, sysselsatt med sömnad. Länge hwilade gamla Barbaras blickar på det älskliga barnet, som alltemellanåt lät sina händer nedsjunka i knäet och tankfullt såg ut åt kyrkogården. Wid andra ändan af det stora bordet och således midt emot hushållerskan hwilade på ett högt säte en krigare, fom tanffull stödde sitt Huf5: Sehalds Presgåtd.