mt ger jag mig få många fom flyga och fara på, att om herr löjtnanten i morgon gör affär af saken, så har han töfsen. Den galningen han tror nu att han får sitt brott förlåtet, det der att han förförde flicfan och sedan öfwergaf henne — bara han gifter bort I fröken Rosa med herr löjtnanten — och det har jaa, Stjerners wålnad, inbillat honom. — Jo, jag tror, den der lönntrappan i källaren war bra, men jag har också intet haft litet beswär, först innan jag fick reda på saken. — Tänk bara — fortfor Holger — så många gånger jag stått och fått snappa upp allt hwad den der token sutit och resonerat för sig sjelf, och sedan under det jag spelat den der Stjerner, men nu är dock hufwudsumman att herr löjtnanten har tösen i morgon dag, och jag får lyckönska till allt möjligt godt, och hoppas att jag ej blifwer obelönad. Gyllensköld stod tankfull, understundom höjde sig hans blid mörk och föraktfull upp till den lilla puc: kelryggiga talaren, och åter sänkte den fig till marten. — Här är i förskott — fade han i det han far stade en börs helt wårdslöst åt Holger, hwilken fångade den innan den föll i marken och med ett fmåförnöjdt avin stoppade den i fin ficka. — Gå nu er wäg wi träffas när jag skickar bud på er. I morgon natt skall jag sjelf öfwertyga mig om sanningen af din uppgift. — Jag är alltid herr löjtnantens trogna och tillgifna tjenare och jag ffall säga, ej presist för att berömma mig sjelf, att gamla Holger är eu bra fart, fom will göra fin sak alltid wäl. Godnatt Herr Ilöjtnant, sof godt och dröm om fin älskade. Gyllensköld ftod länge och fåg efter den bortgångne,