Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1862, sida 3

— Fråga honom hwad han will — sade Stålkrona likgiltigt, men hastigt fom den tanken för ho-: nom att det kanske är något bud från Dahl — jag ffall gå, tag du och gå in i skrifrummet och stoppa en pipa åt mig tills jag kommer tillbaka. Stålkrona öppnade dörren till tamburen, hwilfen war upplyft af en lampa, och fåg en man inswept i en kappa stå stödd mot motsatta dörrposten, den slokiga hatten hwilken främlingen ej aftagit, dolde hans ansigte. Stålkrona hade ej wäl uttagit första steget, förr än den okände utsträckte fin hand, i hwilken han höll en uppspänd pistol riktad mot Stålkrona och ut: talade med dof, hemsk röst: — Usling! Annas hämnd! Skottet brann af, allt detta war ett ögonblicks werk, Stålkrona dignade ned på en stol, och satt blek och darrande med af förskräckelsen wanställda anletsdrag då gästerna utkommo häpna och bestörta för att se hwad som war å färde. Stålkrona war lindrigt sårad i hand, och nu ropade alla att mördaren skulle eftersättas, men Stålkrona bad dem för deras mänskaps skull till Honom wara lugna, det war ffett ger nom hans eget förmållande och allt borde och ffulle wara tyst, han bemannade sig snart få mycket fom möjligt, men till sist swek krafterna honom och han bars afswimnad in i sin sängkammare. Främlingen, hwilken war ingen annan än Hjerting, hade genast begifwit fig af utför trappan, men utanför porten dignade han matt och kraftlös ner, der han låg till twenne karlar fingo se honom, de under: sökte hans fickor, för att möjligtwis få någonting fom funde upplysa dem om hwem han war, hwilket också lyckades, de funno ett bref med Hjertings adress, hwilfen de Lifte mid en lykta. Flere perjoner Hade till