Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1862, sida 2

henne om också utan mening eller blott för att wäcka mannens egenkärlek, kommer oss mången gång att tro oss älskade, den gör oss galna, wi flamma, wi brinna, wi blifwa olyckliga, wi blifwa rimsmidare, stjerntydare, månskensälskande och öfwerallt inbilla wi oss att hHennes, tjuserskans, bild swäfwar för wår syn, är det ej sannt, mina herrar; men när kärleken är befiwaz rad o! hwad det måste wara ljuft, men gudnås dermed har jag haft otur, jag är nu 26 år och har ännu ej funnit någon beswarad lärlek. — Ett bref till herr baron — fade en betjent i det han lemnade Stålkrona en förseglad biljett. Stålkrona bröt den och läste: Serr Baron! På anmodan af notarien Dahl, skrifwer jag, för att underrätta herr baron om den olycka fom händt hr barons wän och fom hindrar honom att i afton infinna fig efter aftalan. Han har nemligen wid går endet från en af fina bekanta, för en timma sedan halkat och fallit omkull, hwarwid wenstra armen blifwit afbruten, men jag will hoppas att den snart skall blifwa bra igen. Med största högaktning: Gust. Törner, M. Doktor. — ZJag kunde just tro att någonting händt honom — fade Stålkrona sorgset, sedan han slutat Lis ningen — stackars Dahl, jag skall besöka honom i morgon. ö Talet fortsattes till betjeningen återigen inkom och bad få tala wid baronen. — Herr baron, det är en man i tamburen som ber att få tala wid hr baron, han säger sig hafwa mycket brådtom.