får wäl antaga det åtminstone — tillTven bilvade unga mannen wäntar man, bland annat, äfwen en warm fofterlandsfabel finner fin tillämpning på allmogen på i Medelpad och dess fällning til folfbemiäpHi ningsfrågan i allmänhet och till Sunds-1t walls skarpskyttetår isynnerhet. Ett tusli tre fan ju en Rysk truppstyrka warafl landsatt på Medelpads kust. Wårdkasarsl signalerar, gröda och gårdar stå i lågor, s foltet flagtas, dess qwivnor ständas ohh! barnen stekas på sabelspetsen. Då far ett si förtwiflans skrän genom bygden: Åslarp-! slyttar! fom och hjelp of för Jesu Christi namn... Ryssen är här! Slarpskyttar! hjelp! Men... Pandvets söner fly med nesa, söka fina ffo-1 gars skygd, Och med slagtarknifwen blodig, står Kos sacken i wår bygd. Då först, om icke förr, lär fig allmogen att inse det wanwettiga uti att icke under den goda tiden, d. w. s. under fre: dens lugn, förbereda jig på att med ffidlighet handtera wapen och inhemta nödig öfning att taga en owän emot, fom han vet förtjenar! Då först ja! Men det är få dags då! Och ändå dröjer denna allmoge att hwar inom sin socken tänka på hwad dess frid i ty fall tillhörer! Hwars är felet? Ar Medelpads allmoge i sjelfwa werket så förslöad, så försoffad, att den gör sig lika om fin fosterbygts ören och skydd? Eller har den ide mod i bröst och kraft i arm? Eller tror den ide på den nya sakens wigt och wärde? Wi älska att icke be höfwa antaga något af vesfja alternativer. Men hwad wi bestämdt antaga och weta är, att ståndspersonernaaf den yngre generationen måste efter fin förmåga och sina pund och hwar och eu inom den fom mun, de tillhöra, wäcka frågan till lif och fätta lif i spelet. Ty, såsom wi förr en gång anmärtt, allmogen är af ganska naturliga skäl, något trög att sjelf träda i spetsen för bearbetandet af uya tivdfrågor. Nu kunna wi ide erinra of en enda socken i PMiedelpad, hwilken ej, utom prest och länsman, lyckliggöres af en eller flere Yngre herremän, allesammans — hörande den s. t. bildade klassen. Af lärlek. Nåwäl: må hwar och en af alla dessa kraftfulla unga män antyda sin lejon-natur på ett ännu solidare fått, än med franska handskar och engelska pos lisonger! ÄÅro de flere inom samma fom mun: må de börja med sfjutöfningar inom fig sjelfwe och på dagar då allmogens föner kunna wara lediga till täflan i dessa idrotter. Ar en herreman ens sam af tet slaget inom socknen, få må han ej anse under sin wärdighet att kring sin person samla några bekanta bland socknens manliga ungdom, lifwa dem för saken och icke kasta planen öfwer bord, om weckor och månader förgå, utan att hans skara förstoras. Må han wara trygg: saken i och för sig sjelf är sin bästa skaffare, hon måste förr eller fed nare segra, fom barnets kärlek besegrar hwarje betänkande att fly till hjelp, när en faders eller moders lif är i fara! 9 9 ; förlåtas, både — Wet du, jag funi