hang, äro icke längre något evenement för dagen. Men apropos detta möte: torde icke tiien wara inne att, med anledning af dessa rörelser rundtomkring oss, börja eftertänka huru wi ha det stäldt i den wägen i Medelpads landsbygd. Hwem wet icke att wi hafwa det allt utom wäl bestäldt? Jnom Torps och Borgsjö socknar har, tat ware ett par nitiska och wakna herremän, tyrkoherden, hofpredikanten Lithner och kronolänsman Hammarberg, intresset för denna genom gripande tidsfråga wäckts till lif och den wisar redan fina lifskrafter i de öfningar, fom alltemellanåt anställes, i det allwar, hwarmed öfningarne bedrifwas och i det talrika antal medlemmar ur allmogens klass, fom dessa öfningar bes wistar. Men så är också frågans fråndpunkt i ett enda drag belyst! Hela det öfriga Medelpad sofwer ännu på fina lagrar, liksom Palinurus i Eneiden, Suo pondere tutus Men under denna Ioj: hetens och den fosterländska fallfinnigbe tens dwala försofwer det fin tid och, ifall det genom en synnerlig Guds nåd skulle funna wäckas, skall det med blygd för nimma att det fosterlandsanda och der: till hörande idrotter står lika mycket efter fin tid, fom det i Handel och wingel fö fer att fjeska framom honom. Eller weta ide Medelpads särskilda kommuner, hwars fleste medlemmar litwäl äro få styfwa kannstöpare, att denna folkbewipningds fråga i nära nog hela det öfriga Swerige blifwit en heders och fammetsfaf? Omilten heder för den förmögna provinfen Medelpads landsbyad att stå isolerad, owerksam i denna sak, när hela det öf: viga Swerige fejar fina wapen och lär fig deras rätta bruk! Det påminner fjelfmant om en af Efopi fabler, fom det ide tan skada att återkalla i wederbörandes minne: Det war en gång — under den gamla goda tiden, då djuren kunde tala lika bra fom wi och kanske ändå ett strå hwassare — det war en gång en gräs: hoppa, fom spelade och spratt hela fom maren i anda mellan blommor och gräs. För öfrigt uträttade hon ide det Gud har skapt. Hon söa blommornas doft, hoppade och sjöng. Rundtomkring henne arbetade en stack myror. De knogade och sysslade flitiga och omtänksamma som wanligt, allt med tanken fästad på den hårda tiden, som de af erfarenhet wisste nog skulle komma. Gräshoppan såg deras mödor och skattade sig lycklig att hafwa ett bekymmerslösare lif. Men wintern fom, och med honom fom äfven gräs: hoppan, i förtwiflan stadd, till myror: nas stack och bad om skydd och hjelp, ty hon frös och swallt och höll på att för: gås. DÅ frågade myrorna henne: är du, fom lefde få befymmerslög och tran: fil under den goda tiden, alldeles renons på resurser i den onda? Hwad gjorde du då i fommar?7 Gräshoppan fare: 7Jars fiöng. Swarade myrorne henne och fade: Eftersom du sjöng när du skulle arbeta, så kan du nu swälta, när du skal hwila. Det är icke alldeles utan att denne eAAAAA .A eeeeeeeeeeeeeeeeeee222 U ——