Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1862, sida 3

Sommarqmqvitten. (Ur Eskilstuna Alleh) Så är du fri, du lilla våg, Som nyss i isig boja låg; Du åter glad begynner färden, Och holmen der så täck och skön, Står åter blomsterrik och grön, Och speglar sig i lugna fjerden. Och bakom skogen solen ler; En asskedsblick forrn hon går ner, Det är den sköna sommarsolen. Ja, sommarn den är åter här, Till norden hvarje vindflägt bär, En kyss så varm från södra polen. Och fogeln sjunger nu sin sång, De samma toner förr en gång Han sjöng, forrin han drog bort mot söder, Forr n vintern upp till norden smög, Och han till sommarlandet flög, Der myrten blommar, drufvan glöder. Se måsen sitter på sitt grund, Han flyter stolt på blånadt sund, Som ligger klart, liksom en spegel. Ett vallhorn hörs ur dalens famn, En båt skjuts ut från fridfull hamn, Och emot skogen syns ett segel. Välkommen sommar med din flägt, Som jorden klär i högtidsdrägt. Välkommen Floras älsklingsskara, Ja, alla foglar helsar jag Och önskar att din flyttningsdag Långt bort, långt från oss månde vara. Förlåt jag har nu sjungit slut, Min ökstock skjuter jag nu ut; Jag vill nu njuta, jag som flera, På vågen sjunga är min sed; Plats har min båt, om ni vill med, Och jag skall sjunga för er mera Wilhelm. -————Lr-L— ———