II. Med en likgiltighet och råhet, mot hwilken den finkänsligare delen af åskådarne uppreste fig, inpacs fare bärarne fin unga, förbleknade börda i korgen. De prydligt chausserade, owanligt små fötterna blef: wo derwid synliga och framkallade hos de Frinaftå ende männen repeterade uttryck af beundran. Äfwen den runda, wälformade armen, fom nerföll ur sitt wida sidenomhölje, då en af bärarne drog mössan bort från de sammankrypta fingrarne, wäckte samma beundrande förwåning, och refrängen på alla yttranven af de församlade åskådarne mar: hwilken skada på denna unga och wackra flicka! Hwem har wäl kunnat begå ett mord på henne, och af hwilken anledning? Hela staden tog del i denna sorgliga tilldragelse och man war outtömlig i gissningar och betygelser af medlidande. Thekla von Krafzewska hade redan förut tillwunnit sig allmänt deltagande för sin lättsinniga moders skull; nu stegrades detta intresse till fin hög sta grad. Hwar och en hade något godt och berömligt att säga om henne. Jngen kunde påminna sig ett enda tadelwärdt drag i hennes karakter. De särskilta omständigheter, fom efter hand blef wo bekanta, stegrade allt mera intresset för den olydliga flickan och ökade på samma gång afskyn för hennes mördare. Ty mördad war Thella, derom tycktes man allmänt wara ense. Blodspåren härrörre ju synbarligen från henne, hon hade ett skottsår i sidan och nästan en fjerdedels mil från kanalen hittade man i skogen en pistol och i dess lopp en blodlefwer. (Forts.)