helhet eller till någon del, genom köp eller byte till annan egare, åligger det den, fom egendomen sig afhänder, att uti föpeeller byteskontrakter tillförbinda den nya egaren att öfwertaga answarigheten för lånet eller den del deraf, fom motfmarar den afhände fastighetsandelens belåningswärde etc., ansågs likaledes böra utgå, men det öfriga af S:n godtändes. Om 35 L, rörande rättighet för låntagare, hwilken i hypotekstassan pantsatt färskilda uti hans fastighet intecknade skuldsedlar, att, i mån lånet blifwit amorteradt, till få stort belopp, fom motfwarar en eller flera af nyssnämnde ffuldsedlar, desamma återbekomma i den ord: ning, att de hwilka gälla med sednaste betalningsrätten först återställas, upp: stod en längre och liflig diskussion. Ett par talare motsatte sig antagande af denna paragraf samt uttryckte den me ning, att säterhetshandlingarne till sitt primitiva belopp borde under hela tånetiden förblifwa i hypoteksbankens ego, och ansågo de detta wilkor utgöra en af hufwudgarantierna för bankens betryg: 3ande och framgång. Häremot uppträdde ätskilliga talare, fom förmenade att antagandet af en sådan princip wore obillig och ffulle afffräda mången från att söka inträde i föreningen. I stället för att minskas, blefwe ju säkerheten allt större, ju mera fom under årens lopp amorterades å skulden, och att då för låntagaren binda en mängd för hypor teksbanken öfwerflödiga fäkerhetshandlingar wore att drifwa försigtigheten wäl långt. Det wore ju dessutom meningen att bilda en grundfond och refervfond. Hwartill skulle dessa tjena, om ej att betäcka oförutsedda och tillfälliga förluster, som möjligen i något fall kunde uppstå? För öfrigt, hwartill skulle de intedningar, fom genom amortering blifwit inlösta tjena banken? Jcke kunde å dem för något fall större belopp utsökas än som wore oguldet, ty de afbetalningar, fom woro gjorda, stovdo antingen å ffuldsedlarne afskrifne, eller oc hade läntagaren bankens bewis i handom, huru mycket han war skyldig, och för den händelse en pant måste utmätas för återstående skuldbelopp, men ej räckte till, få wore ju de inlösta, men i bankens ego fortfarande befintliga fäterhetåhantlin: garne, af intet wärde. Räckte åter pan: ten till, få woro de likaledes öfwerflödiga. Från hwilken sida, de talare, som förordade paragrafen, sålunda betraktade saken, funno de ej något skäl att ur det nya reglementet utesluta densamma. Wid framstäld proposition godkändes också dess bibehållande oförändrad. Härefter öfwergick man till 3 kap. om hypotetskassans förwaltning, hwilket jemte 4 kap., handlade om revision, ansågs i sin helhet böra remitteras till de nya kommitterade, för att omarbetas i enlig bet med de grunder och åsigter, fom gjort sig i hufwudsaken gällande. 5 kap. om bolagsstämma ansågs ej heller böra för: anleda någon diskussion, utan remitterades likaledes till kommitterades pröf——;5 — —