hela sitt presterskap, till antalet nära hundra personer. Garibaldis swit bestod af omkring tjugo personer. Garibaldi tog först till ordet och yttrade: Mon: seigneur! Jag har önskat få fe er och göra er bekantskap, emedan ni är en prest i evangelii anda, en sann biskop, en fader för er hjord och för ert presterskap, och fom uppbyggt mig med tal, fulla of patriotism och evangeliff tärlet. — General! swarade biskopen, mitt presterskap är godt, och jag aflägger aerna ett wittnesbörd om dess dygder. Det följer det program, fom jag för dem uppställde samma dag då jag tillträdde mitt embete; detta program är sanning och kärlek! Ni fer omkring mig min general-vifarie, mina domherrar, fyrkoHerdarne i staden och på landet, profes sorerna i mitt seminarium och i de of: fentliga läroanstalterna. De weta alla, att jaga städse förmanat tem att under: wisa folket i fina pligter, att afhålla fig ifrån alla öfwerdrifter, hwilka alltid äro menliga för sanningen och kärleken. Mitt presterskap förstår mig, följer mig och är mig till nöje8. — Monfeigneur! swarade Garibaldi, om alla prester gjor: de fin pligt såsom ni lär med ord och exempel, få slulle vet werk, fom återstår oss att fullborda för wårt fäderneslands fullständiga frigörelse, blifwa oss wida lättare. Efter dessa ord presenterade Garibaldi sina officerare för biskopen, och presten och krigaren skildes derpå efter att ha tryckt hwarandras händer. Om blott tio biskopar i Jtalien wille följa ben cremonesiskes exempel, få more vor merska frågan afgjord.