——————— — ——————— — —— — —— — Bildhuggatens Doller. (Öwersattwing.) (Forts. fr. föreg. n:r). Kejsaren intogs af beundran och öfwerraskning. Han wisste hwarken hwar han skulle börja eller sluta, han önskade helst funna fe allting på en gång. J medelpunkten af monumentet fer han fin egen bild i kroppsstorlek, förwånande tif originalet; fejfaren är klädd i rustning och bär i ena handen ett blottadt swärd, i den andra riksgloben; — till höger fer han fin farfars far, Carl den djerfwe af Burgund, bredwid Margaretha af England, hans tredje huftru; till wenster står Maria af Burgund wid Maximilians af Esterrike sida, farfadren fom tio år förnt efter lemnade åt honom Tyska rikets thron. — Det är ett herrligt werk, Daniel! utropade kejsaren med hänryckning, fortsättande beskådningen. Daniels hjerta klappade af tillfredsställelse; Susanna stod bredwid honom med nedslagna ögon, men med uppmärksamt öra, lyssnande till hwarje KFejfarens ord, hon kunde knappt andas af oro. Johannes, en stum åskådare, stod på litet afstånd ifrån dem. — Hwilfen beundranswärd fris! utropade ånyo Kejsaren, då han blef warse monumentets öfre afdelning. a Sire, swarade Daniel med hjertat swällande af stolthet och glädje, denna fris är min dotters ar: bete. — År det möjligt? fade kejsaren förwånad; då