(Öfwersattning.) IV. Salen i Rådhuset. (Forts. fr. föreg. n:r). Jag är en sådan, emedan en dödsdom swäfwar öfwer mitt hufwud och fom en nåd ber jag att få modellera kaminen före min död ... Jag är wäl ide bland de skickligaste, men om jag lyckas, skall fans ske mitt arbete wisa Eders Majestät, att Gud inte helt och hållet ansett mig owärdig fin nåd. Till fwar härpå hämtades jag ur fängelset och fördes hit. — Godt, min far, nu wet jag hwarför ni är här, men jag? — Jag bad för dig också. — Huru? får jag således lof att komma hit och helsa på er? — Du har lof att stanna qwar här hos din olydlige far, om du will. Den stackars flickans glädje war så stor att hon ide kunde få fram ett enda ord. — Derföre tillade jag i slutet af brefwet: fom hon utgör min enda tröst, min enda sällhet och min goda engel, så kan jag utan henne icke åstarkomma något dugligt arbete, och få hämtades du hit. — Men, min far, inte skulle lyckan wara oss få blid, om Gud alldeles tagit fin hand ifrån dig? — Det är endast för konstens skull, mitt barn. Jag är det werktyg, hwaraf Gud will betjena fig för Pildhuggarens doller.